Tankens kraft

Kärt besökAmanda

Skapad av Barbro 2014-08-03 18:43:09

Idag har Amanda varit på besök. Matte och husse skulle "göra" Liseberg och dit in är ju inte små Jack Russel-damer välkomna. Därför var hon några timmar hos mig.

Nu är det länge sedan hon var på besök och lite spännande var det att se om hon kände igen mig och omgivningarna. Jodå - hon hälsade glatt när jag mötte henne och husse utanför porten. Och sedan var det givet att vi skulle på promenad. Det är det vi gör bäst och mest Amanda och jag smiley.

När vi sedan styrt kosan hemåt så gick hon utan tvekan till rätt dörr - både ute och inne. Nogsamt undersöktes lägenheten - var var den andra människan då? - och allt tycktes till belåtenhet (förutom den där andra killen som inte var där han skulle).

Och sedan slog vi oss ner på balkongen. Och där inleddes en liten maktkamp. Vems är stolen?

Blog imageTill att börja med så delade vi den systerligt.

Blog image
Amanda tryckte ner nosen under fotsulan och tycktes bedövad (!?!)

Blog image
På något underligt vis så blev hon lite bredare....

Blog image
Och efter en stund så ...... hmmm

Blog image
OK - jag flyttade undan mina fossingar ytterligare

Blog image
Detta uppskattades - som synes - till fullo av Amanda

Blog image
Lite undrande blev hon ju när jag tyckte att hon bredde ut sig...

Blog image
Men med ålderns rätt så tog jag för mig...

Blog image
Och Amanda tyckte nog det var skönt i skuggan på golvet..

Blog image
Men allra bäst blev det när fläkten kom på och hundsängen flyttades in lite från fönstret.

Ett par promenader hann vi med och fiskbullar i hummersås blev det till middag. Ja - potatis också förstås, men den petades prydligt åt sidan efter att såsen blivit nogsamt avslickad....

Puss på nosen Amanda.






När öronen trillar avblandat bandat

Skapad av Barbro 2014-07-21 15:17:43

Jag har ju nu upplevt hur det är att "förlora" hörseln, både som den som fått nedsatt hörande och som sambo (och på sin tid även som dotter) till en som hör dåligt.

Lite lustigt är det att jag, som varit medveten om att nedsatt hörsel ligger ärftligt i vår släkt, ändå behövde påstötningar från barn och barnbarn om att jag nog behövde kolla min hörsel. Jag upplevde ju inte själv att jag hade några större problem. På jobbet, så fick jag ju ibland tala om att jag inte hörde så bra - men det berodde ju självklart på den bullriga miljön (!!) och inte på mig ;).

När jag så kom i väg till audionomen och det uppdagades att jag var ett "hörapparatfall" så var i alla fall min ambition att verkligen ta till mig den teknik som var tillgänglig och inte "bli som pappa". Jo - han brukade ju ha på sig apparaten - avstängd. Så från dag ett har jag mina apparater i öronen från morgon till kväll - och världen har öppnat sig för mig igen. Jag har ju tidigare berättat om alla ljud som jag "återerövrat" med hjälp av apparaterna och faktum är att när jag tar av dem på kvällen så riktigt saknar jag knarret i golvet och ljuden från grannlägenheterna...

Och då kommer vi till den som lever med någon med nedsatt hörsel och speciellt om denne vägrar erkänna det. VARFÖR i fridens dar är det så svårt att erkänna att man inte hör???

Sambon och jag har med åren förlorat mycket av vår kommunikation. Detta beroende på att jag fått "goddag yxskaft" till svar - eller, om han svarat "rätt" - så har han inte hört vad jag sagt. Han har bara svarat på det som ha tyckt att han hört - i båda fallen. Goddag yxskaft - ja, då vet man att han inte hört. Då fick man upprepa och det var många gånger på dagen det (man ledsnar efter några år) När han svarat "rätt" av rent misstag - han har hört något annat eller chansat då han hört ett nej eller aldrig eller alltid eller något annat ord som han kunnat gissa sig till svaret genom - och det sedan visar sig att han inte hört ett dugg.... ja - man ledsnar även då på att berätta, på att bestämma, på att föreslå. Konversationen försvinner - dör ut.

Och tyvärr så är det inte bara det som händer. Synen på den som inte hör förändras också - innan man väl fattat att det är hörseln det handlar om. Är personen i fråga dum? Helt "knasiga" åsikter? (nej i stället för ja i en åsiktsfråga t ex) Är h*n opålitlig? (Bestämt att träffas, ringa. handla mm - som inte har "hörts" utan bara svarats lämpligt "ja" på). Ännu ett skäl till att konversationen dör ut. Det är ju inget roligt att diskutera eller bestämma något med någon man inte litar på.

Och då kan man ju tänka sig att också han upplevt detsamma vad mig beträffar (men det tror jag så klart INTE!! att han har smiley) - dubbla skäl till tystnaden mao

Nu har vi hörapparater båda två!!! Och - himmel - han svarar som han gjorde i fornstora dar. Han svarar "rätt" (även när han har fel, för det har han så klart. Jag har ju alltid rätt) och vi kan åter diskutera och avtala och skratta åt samma skämt.

Att han själv inte tycker det är någon större skillnad - han hörde ju förut också - ja, det är en annan femma.

Så - det finns många orsaker till att en person kan tyckas förändrad. Depression är en stor bov, dold hörselnedsättning är en annan.

Sedan såg jag på tv här om dagen att uttorkning kan ge förvirringssymptom - bra att tänka på i värmen kanske.

Ha en fortsatt dunderskön sommar. Hoppas ni hör alla fåglar och syrsor, humlor, getingar, flugor och bin. För att inte tala om gräsklipparna (går en utanför fönstret just nu...)




Kärt besöknära och kära

Skapad av Barbro 2014-03-21 17:42:06

Idag har vi haft "främmat".

Blog image

Den kvinnliga halvan och jag har en gång i tiden arbetat tillsammans som postkassörer. Vi hade väldigt roligt då vi tydligen begåvats med samma sorts humor. Den har tagit sig ett lite udda uttryck - vad det säger om oss, ja - det är upp till var och en att ha en egen uppfattning om smiley.

När vi en gång för ca 20 (!!!! - är det verkligen så längesedan!!!) år sedan gick skilda vägar då jag blev uppsagd p gr a övertalighet (som det så vackert hette när de började avveckla), så började vi - av en för mig helt bortglömd anledning - att presenta varandra grisar. Ja, just det: GRISAR.

Jag trooor att det började med att jag gick ett program på Trygghetsrådet som kallades TYRA och att Marita i den vevan gav mig en gris som hade en lapp om halsen:

Blog image

Jag svarade med en broderad tavla av en gris vilken jag gav namnet Ture.. och på den vägen är det. Det har blivit en del grisar med åren. Här en del av dem:

Blog image
Till dessa kommer ett antal "grissockar", grytlappar, salt/pepparströare, gräddkanna, godisgrisar, tavlor, hållare för tandpetare, för papper, för mobiltelefon mm mm mm


Idag utökades samlingen med dessa två:

Blog image

Pärlhyacinterna är planterade i en mjölkkanna och den svarta grisen är en spargris med tillhörande krita. Man ska själv skriva på vad man ämnar spara till. Det har jag gjort nu:

Blog image

Jag var inte helt utan present till Marita heller. Hon fick den här betonggrisen av mig. Målad med den svarta sprayfärgen som blev över efter jag fixat pallen med hjärtan på och sedan fick jag ju trycka dit ett par hjärtan också som signatur då. Och det fanns bara rosa nagellack hemma - man tager vad man haver (och darrhänt är jag tydligen också....):

Blog image

Det var trevligt att träffas - det blir ju bara alltför sällan. Och mycket trevligt var det att de hade sina två pälsklingar med sig: Den spanska hittehunden Boss (som kommit till Sverige och våra vänner på kringelvägar)

Blog image
och som nu troligtvis är hela 10 år vis. Så lugn, kelen och go'

Och så hade de med sig en lite livligare krabat som betedde sig precis som lilla Amanda - Parson Jack Russel-killen "Russel":

Blog image

Ett år yngre än sin kompis och full av energi och bus. Amandas tuggring dög fint, men allra roligast hade det varit att få käka upp hennes tygälg, men det satte den här värdinnan P för ;)

En trevlig dag - tack Marita och Gösta - vi får göra om det!

Kroppens signalerblandat bandat

Skapad av Barbro 2014-03-02 15:10:24

Man ska lyssna på kroppens signaler sägs det. Min kropp är en usel rådgivare! Åtminstone när det kommer till promenader.

När det medföljer en pälskling som här:

Blog image
då säger den inte flasklock ens en gång. Men begär jag att den ska ut och promenera på egen fot s.a.s. - ja, då beter den sig som om den vore döende de första 5 minuterna.

Benen blir jättetunga, hjärtat fladdrar i halsgropen, magen känns som att den liksom inte sitter fast någonstans och huvudet bultar. Och - ska jag då lyssna till denna domedagsprofetia? Ja - enligt vissa källor så är det just det man ska göra.

Men den här tjejen är ju lite egensinnig. Gör inte alltid som andra vill utan går min egen väg. Och si!! Efter de första fem pinande minuterna så är det som om kroppastollen ger upp - kommer in i andra andningen eller något sådant.

Stegen blir lätta, spänstiga - ja, det är nästan som att de vill ta ett par små danssteg. Hjärtat slår tryggt och fint. Magen.... va? vadå? vilken mage? Och det känns som om jag skulle kunna gå hela vägen till tjottahejti. Under nästkommande 30 minuter.

Sedan kommer verkligheten ikapp mig igen och jag blir överlycklig när jag ser ett fik. Men det är ju en annan historia.

Så - vad säger ni? Ska jag lyssna till den kropp som är nära att brista eller ska jag fortsätta att spänna min båge ;)

Blog image
OK - det är inte jag, men det kunde varit. Kanske.... ;)



Livet som pensionärblandat bandat

Skapad av Barbro 2014-02-23 13:12:16

Det blir inte så ofta jag skriver i min blogg numera. Umgänget på fb har ersatt behovet av att skriva här. Men "mitt" fb är min sociala sida och bloggen - ja, den är mer stället där jag kan hålla en liten monolog. Alldeles för mig själv eller för den/de som tittar in.

För en vecka sedan så hade jag besök av mitt barnbarn. Det blir alltmer sällan som vi ses - han bor 10 mil bort och har börjat på gymnasiet med allt vad det innebär av studiefokus, nya vänner och sociala aktiviteter. Och eftersom det tycks vara en positiv tid i hans liv så gläder jag mig åt det - mår han bra så mår jag bra ;)

Men han frågade mig: Vad gör du nu när du är pensionär då, mormor? Och jag fick liksom fundera lite.... - ja, vad gör jag?

Sambon och jag tar ju gärna små turer med bilen och fikar någonstans.
Jag fikar med mina vänner. Det är a och o att träffa dem.
Tillsammans med dem går jag på bio, tar promenader, släktforskar och går på föredrag.
Jag letar hjärtan.... ;)

Åldern tar ju ut sin rätt på både sambon och mig och det blir en del läkarbesök. Själv har jag ju numera hörapparater på båda öronen och sambon har just varit hos öronläkaren och kommer också att bli med apparat vad det lider.

Sedan har jag börjat intressera mig för politik... ;)

Jag är så innerligt less på det omänskliga klimat vi skapat för våra barn/barnbarn att ärva. Vi har skadat vår jord med att utarma den, med att förgifta den och med att skövla och utrota. Vi har skadat människan med en massa kemikalier i maten, vi misshandlar de djur vi föder upp till föda och vi har skapat ett behov av att äga så mycket som möjligt.

För att lyckas med allt detta så sliter vi oss halvt eller helt ihjäl. Vi stressar och vi oroar oss. Vi jämför oss med andra och vi trampar på varandra för att komma uppåt. Uppåt vart?

En väninna till mig frågade om jag var intresserad av att gå på ett möte som det parti hon röstat på de sista gångerna det varit val skulle hålla. Det var en nystartad lokalgrupp och paritet heter Enhet.

Jag har ju de sista 15 åren sökt mig till grupper och människor med en mer andlig syn på livet - och då talar jag inte om religion i den mening vi är uppvuxna med. Jag har varit kassör i en spiritistisk förening (SSG i Göteborg) och gått på kurser av olika slag med inriktning på en holistisk livssyn.

Det visade sig att på detta möte fanns flera av de personer jag tidigare mött och känner respekt för. Både för deras sätt att dela med sig av sina kunskaper och för den eld varmed de brinner för att sprida värme, helande och ljus i vår dystra värld.

Kort och gott. Enhets visioner: (jag kopierar från deras hemsida)

"På individnivå

Största möjliga frihet att forma ditt liv som du önskar, begränsad endast av alla andras lika rätt till samma frihet.

Skapande av yttre fred genom inre frid, där ett aktivt fredsarbete börjar med att vihelar oss själva för att kunna hela världen.

Samverkan med andra människor bortom egoism och särintressen.

Ett samhälle där även våra känslomässiga och existentiella behov blir bekräftade och tillgodosedda.

På samhällsnivå

Ett räntefritt, spekulations- och inflationsfritt samhälle, som bygger på människans basbehov och där pengar enbart används som ett medel för utbyte av varor och tjänster.

Basinkomst – i stället för olika bidrag – som betalas ut till alla människor. För att alla människor har rätt till en grundläggande trygghet genom att vi alla är delar av samma samhälle.

Ett samhälle som befrämjar mänskliga relationer, lokal sysselsättning, alternativ energi, småskalighet och landets självförsörjning.

Utbyggda, billiga och miljövänliga kommunikationssystem som gör det lättare för oss människor att träffas och vara tillsammans.

Meningsfull sysselsättning för alla, vilket gynnar både enskilda och samhället som helhet.

Att tjäna varandra med vårt arbete i stället för att tjäna på andras arbete.

Prioritera all mänsklig omsorg som barnomsorg, handikapp- och åldringsvård samt hälsovård.*

En skola med helhetssyn och fokus på människors utveckling till kreativa, intuitiva och trygga individer som använder sin utbildning för det egna och samhällets bästa.

Ett samhälle befriat från drogmissbruk, kriminalitet, våld och mobbning.

En utvecklad och fördjupad demokrati som bygger på människors delaktighet och ansvar, samt ett politiskt system som gynnar samverkan och enighet i stället för maktkamper och särintressen.

På världsnivå

En värld i harmoni och balans med naturen genom att vi behandlar den som ett med oss själva och prioriterar livet och den ekologiska balansen framför materialism och ensidig ekonomisk tillväxt.

En gemensam etisk och moralisk grund som överbryggar kulturella, traditionella, nationella, internationella och religiösa motsättningar.

Ett världssamarbete som samordnar jordens resurser efter människors basbehov och skapar miljöriktiga förutsättningar för en varaktigt trygg och fredlig tillvaro på vår planet."

Jag kan inte själv ha uttryckt min dröm om ett bättre samhälle på finare sätt.

Och så följde några ytterligare kvällar tillsammans med dessa engagerade människor, som brinner så för att få sprida dessa visioner och för att få våra medmänniskor att förstå att det enda som sätter käppar i hjulet för en sådan värld är vår rädsla för förändring och vår inlärda övertro på vår egen oförmåga att påverka.

Vi hade givande diskussioner och min omedelbara reaktion: "Det går ju inte.... det här är ju bara drömmar...." övergick i att det tändes en liten låga av hopp inom mig. Det var inte bara ett gäng "flummare" som levde i det blå. De hade faktiskt konkreta planer, svar på hur, varifrån och varför.....

I dagarna så har man fått tillräckligt många underskrifter för att nu bli ett registrerat parti. Man har funnits med i valet länge, men inte haft tillräckligt många anhängare för att få upptryckta valsedlar. Nu vänder vindarna och vi blir fler och fler som ledsnat på den världsordning som är och som vågar tro på människans förmåga och vilja att rätta till det vi - till en början av okunnighet och sedan av girighet - ställt till med på jorden.

Så nu vet jag var jag ska lägga min röst i framtiden. Jag har i min omedvetenhet och önskan om ett bekvämt liv varit med om att ställa till det - nu vill jag medvetet vara med och rätta till och förbättra för kommande generationer.

Nej. Jag arbetar inte aktivt inom Enhet. Jag har fokus på att förbättra min inre frid - för det är ju där man ska börja för att kunna förmedla något till omgivningen. Trots att jag är på mitt sextioåttonde år så har jag mycket att lära om mig själv och mitt sätt att möta svårigheter. Men jag jobbar på det ;)



Födelsedagsfirandenära och kära

Skapad av Barbro 2014-02-07 20:49:15

Sambon fyllde år och vi reste bort - i vanlig ordning - och firade på "hemlig" ort.

Blog image
Det är ett elände att fylla år i februari. Tidigare år har vi firat hans "jämna" dagar på lite olika ställen: 70 år / Kalmar - 75 år / Örebro (Hjalmars Revy) - 80 år / Helsingborg. Varje gång har det varit lite oro i lägret innan vi vetat väglag och restid osv. I år så tyckte vi att vi inte ville boka alltför långt borta utan vi skulle ha möjlighet att ta oss till platsen med kommunala färdmedel om det skulle råka bli snöstorm. Diskussion följde och sambon lyste upp med ett förklarat sken över sitt för tillfället något bekymrade anlete. Vi åker till Alingsås!

För den som inte redan vet: Vi är i Alingsåstrakten flera gånger i veckan. Där finns mysiga fik och det är lagom utflyktsmål i längd - och sambon är lite av en rutinmänniska, gillar att känna igen sig och åka till "säkra" kort där han vet att det finns just den sortens bakelser som han gillar smiley.

Så.... det blev alltså ett hotellrum på First Hotel Grand i Alingsås. För att spetsa till det lite så valde vi ett lite bättre rum - vi skulle ju bo där i två nätter.

Blog image
Inte visste vi att vi hade huggit till så väldigt förstås. Men det blev vi informerade av genom denna skylt på rummet. Och var det nu så lyxigt då? Nja - vi har nog blivit lite kräsna med åren. Två saker fick 10 stjärnor förstås:
Blog image
Sängen var jätteskön. Helt klart klass på den. Och när vi öppnade badrumsdörren så....
Blog image
Tyvärr medföljde inte någon manual så det bidde inget bubbel där inte... OK vi kunde frågat men TV:n lockade mer smiley. Jag veeet - helknäppt, men så var det.

I övrigt så fanns det både plus och minus i vanlig ordning när det gäller hotellrum. Det hoppar vi över.

Personalen var i alla fall helt underbara hela tiden. Och som en liten hälsning från hotellet knackade det på dörren på födelsedagens eftermiddag och det överlämnades ett fat med lite frukt och gott.
Blog image
Vi promenerade lite längs Lillån, som flyter genom Alingsås. Där växte träden rakt ur brinken, mycket dekorativt.
Blog image
Ett andpar fick full fart på benen när vi stannade till för att fotografera. Säkert var de vana vid att bli matade.
Blog image
På födelsedagen gjorde vi - helt i vår egen bilåkaranda - på en "liten sväng" till Vänersborg, där vi hittade ett fik som hade egenbakade bakelser och tårtor och annat godis som föll oss båda på läppen. Och - håll i er! - på väggen hängde två dockor varav en med ett hjärta i händerna. Och detta hjärta har inte blivit "dagens hjärta" i facebook!!! Det blir alltså ett extrahjärta här i bloggen smiley. Varsågoda:
Blog image
En liten interiörbild från hotellets trappfönster. Vi kan varmt rekommendera deras mat. Allt smakade mycket bra - både på frukostbordet och den middag vi valde att äta på hotellet på födelsedagen.
Blog image
Och så for vi då hem igen. Min mamma skulle fyllt 104 år idag, så vi stannade till vid hennes (morfar/mormor och pappas) grav i Alingsås och tände ett ljus och sedan blev det fika i Sollebrunn och hem. När vi varit hemma några timmar ringde telefonen och en blomsterhandel undrade om vi (äntligen) kommit hem igen smiley.
De hade nämligen sökt oss för att få överlämna en bukett blommor till födelsedagsbarnet. Och ja, nu var vi ju hemma - och en så här fin blomsterbukett överlämnades till sambon.
Blog image
Blog image
Det var min dotter och dotterson som hade sänt den som en gratulation till Rune. Och på födelsedagen blev han firad med många hälsningar på facebook, sms, telefonsamtal och MMS från nära, kära, bekanta och okända.

För att ha valt att smita undan så blev han rejält firad i alla fall. Och han verkar inte vara missnöjd över det smiley.
Varmt tack till er alla som kommit ihåg honom på det ena eller andra viset.
Blog image
Utsikt från hotellfönstret.






Januari 2014blandat bandat

Skapad av Barbro 2014-01-31 21:29:41

Tänk - redan sista januari. En hel månad har gått av det nya året och jag har inte ens fattat att det har börjat. Men så är det bestämt alltid numera... allt går med raketfart.

Ja, vad har jag att berätta om januari då? Bäst jag tar det i bildform, tror jag:
Blog image
Givetvis har det fikats. Den andre januari var jag hembjuden till väninnan som inledde med att bjuda på en liten gris och kaffe.... ;)
Blog image
Hon hade gjort en mysig prydnadsplantering av en jordorkidée, som trivdes så bra att den nu var på väg att växa ur sin burk.
Blog image
Sedan var broder och svägerska med sina två pälsklingar på besök. De hade med sig en jättesöt liten plantering i oasisblock. Idag finns rosorna kvar i torkat skick och pryder fortfarande sin plats.
Blog image
Hos f d arbetskamraten från Posten kunde vi avnjuta fler mysiga blomsterarrangemang förutom både kaffe och middag.
Blog image
En annan väninna bjöd på denna ostkaka och jag var snabb (oj!) och fotade receptet för framtida bruk. Den var jättegod.
Blog image
Och så försvann julen ut och våren - eller åtminstone en försmak av den - flyttade in.
Blog image
Blommorna som stått i "Trädgården" = den inglasade balkongen, fick komma in i värmen då det nu började bli frost under nätterna. Några hade redan farit illa, men de jag lyckades rädda gläder oss ännu med blommor och knoppar.
Blog image
Ett mindre snöfall gjorde att det lyste upp lite i naturen. Solen kämpade för att tala om att "Jag finns här. Ge inte upp! Hallååååå --- här är jag!"
Blog image
Blog image
På facebook blev jag inbjuden till "Retroklubben - nostalgi och gamla prylar" och bidrog med foto på mina locktänger och spiskroken.
Blog image
Blog image
Vänner på besök hade med sig denna ljuvliga vårliga bukett med tulpaner. Instoppat bland dem fanns de små lila blommorna som jag inte vet namnet på...
Blog image
Och hjärtan har jag letat och lagt ut på min fb varje dag. Månadens näst sista dag hittade jag denna lilla tavla i en affär. Suddig p gr a foto genom fönster men lite visdomsord skadar ju aldrig, så de får bli min sammanfattning av januari.

Ekologisk födaDjur och natur

Skapad av Barbro 2014-01-22 19:00:49

Jag är en av de sista mammutarna.... jag har först på senare år börjat inse värdet av att handla ekologiskt.

Visst har jag tyckt att tanken på giftfritt och naturlig odling var väldigt fin, men dyyyr - för mig som konsument.

Sedan har jag läst mer och mer om det. Sett fler och fler bilder på fb om hur djuren hanteras, hur vår mat besprutas och genmanipuleras och hur de som odlar får skador av besprutningsmedel mm mm mm

Idag har jag inte råd att INTE köpa ekologiskt. Och då har jag bra mycket mindre pengar att röra mig med än jag hade tidigare, när jag jobbade.

Blog image
Jag gör alltså mitt bästa för att hitta ekologiska alternativ när jag går och handlar. Men OJ! vad det är svårt i de flesta butiker. Det är som om man försöker gömma undan det ekologiska i mängden "icke-ekologiska" varor i hopp om att folk ska ge upp och ta det "gamla vanliga". Och det händer faktiskt att jag gör det, skam till sägandes.

Många har tagit steget längre och blivit vegetarianer eller t o m veganer för att slippa vara delaktiga i vad som upplevs som dels djurplågeri och dels missbruk av jordens resurser till fördel för den "rika" världen.

Så långt har jag ännu svårt att gå då jag tror att våra kroppar är skapade för att äta både kött och spannmål. Men jag vill absolut inte att uppfödningen av våra djur ska vara ett evigt lidande för dem. Ni har väl sett fotona på uppstallade grisar eller kycklingar i trånga burar. Man skäms för att vara människa!