Tankens kraft

Tankens kraft

Kvar på nätet ligger tidigare bloggar:

barbro.blogg.se
- gammal blogg från 2005/2006
Tankens kraft
- från 2011/2012
Blogspot
-2013

Välkommen - jo, tack

AmandaSkapad av Barbro 2012-10-25 22:12:00
Hej! Det är jag som är Amanda

Jag tänkte att jag skulle göra en liten kupp här. Medan hon, mormormänniskan, vänder blicken åt ett annat håll, så ska jag passa på och berätta hur det VERKLIGEN går till på det här nya stället som jag hamnat på.

Jag har tre passioner här i livet. Att kuta runt - att gräva och att nosa. Det är stenkul.

Full rulle! Men mormormänniskan är en riktig fegis. Hon vågar inte ta av mig kopplet. (Det vågar minsann min nya matte - hon är en tuffing hon) Phui! Vad skulle det göra om jag tog mig en liten sväng ut i kohagen t ex. Jag är uppfödd på en hästgård och van vid större fyrbeningar så när jag känner den härliga, ljuvliga och lockande doften av kossor - ja, då är det väl inte så konstigt att jag vill hälsa på dom.

Min nye husse är en kul kille. Jag brukar bli väldigt glad när han kommer hem, men när vi var och luftade oss här vid Hornborgarsjön och jag fick vittring på kossorna och la av som en rem mot dom.... ja - vad gjorde den rackarn då??? HAN SPRANG IKAPP MIG!! Och mormormänniskan som inte tagit av mig kopplet. Jisses så snopen jag blev när det blev ett tvärstopp i språnget. Den killen tar man tydligen inte där man sätter honom. Och sedan fick jag posera fint (ja, hon sa så mormormänniskan) men jag hade ju spanat in kossorna och det gjorde jag klart för människorna. Men till slut fick jag ju ge mig och sätta mig ner på rumpen men jag vägrade att titta mot kameran. Envetna folk!

Sedan så är det ju så himla kul att gräva. Helst där jorden är svart och mjuk under löven. Det finns liksom så go doft där..... Människorna säger att jag jagar sork, men det gör jag inte alls det. Jag bara luktar på blomm...... jorden. Så det så.

Och så är det väldigt spännande med mystiska hål som man kan hitta lite här och där när man är på promenad.

"Men lilla Amanda. Inte hittar du väl en räv därinne heller" fnissar den där mormormänniskan förnumstigt. Vad vet hon om det? Jag såg inte att hon stack in näsan och njöt av alla spännande dofter. Jag är säker på att en av dofterna kom från en räv! Men tro inte att jag fick kila in och kolla läget.. nej då. Koppel på!!! Det är ett liv det för en grythund.

Sedan är det ju så att det bor en katt i mitt hem. En bjässe! Han är säkert släkt med lejonen. Jag har väldigt stor respekt för honom och försöker i möjligaste mån att inte utmana honom.

Samtidigt måste jag säga att han är en jäkla lattjo kille. Så ibland när jag känner mig riktigt upplivad så försöker jag få honom att leka med mig. Då stirrar han bara på mig. Då försöker jag tala om för honom att jag bara vill leka. Voff, säger jag. Jisses - då blir det liv i folket vill jag mena. Matte spänner ögonen i mig och hindrar mig från att gå fram till katten (som liksom blivit lite större helt plötsligt - om det nu är möjligt) och mormormänniskan puffar till mig och säger NEJ! Hon låter så läskigt arg så jag kissar nästan på mig ibland när hon säger så. Sabla människa!

Men jag ska berätta att idag mötte jag katten i öppningen till altanen när jag (ja, och hon mmm) skulle gå in och katten ut. Jag blev jätteglad och viftade på svansen för att visa att jag är jättesnäll. Då for det ut en tass mot mig. Jisses - vad har jag gjort honom för ont egentligen?? OK - han träffade mig inte (fast vi stod alldeles bredvid varandra) och mmm sa att det inte fanns en klo ute heller. "Det här ska nog gå bra" säger hon gång på gång. Undrar vad det är som ska gå bra?

Ja, inte det här i alla fall. Har ni sett!! Hon har satt på mig en rutig halsduk. En SKOTSK-rutig halsduk. På mig! För det första så är jag en tjej och ska jag ha någon form av prydnad på mig så är det ENDAST blingblinget som matte hängt i mitt halsband. Det är snyggt och acceptabelt. Men en halsduk!! Och inte är jag någon skotte heller! Jag döööör! Men den åkte av ganska omgående ska jag be att få tala om. Något har jag faktiskt sett till att jag har att säga till om.

Hon mmm gillar att fotografera mig. Och eftersom hon är ganska hyfsad på att ta mig på promenad på en massa olika spännande platser så bjuder jag ibland till så att hon får sig en bild då och då. Här har hon satt mig på bordet. "Det bästa man har sätter man på bordet" sa hon. Ganska gulligt sagt, så jag skärpte till mig lite. Ganska hyfsat resultat tycker jag.

Sedan bjöd jag på ett mitt i lövhögen också - men sedan fick det baske mig vara nog.

Jag borrade ner näsan under täcket vid mmm:s fötter och somnade så gott. Om ni vill veta hur "räv" luktar så.... hmm

Ja, så nu vet ni lite om hur jag fått det i mitt nya hem. Man ska inte bara lyssna på ena sidan nämligen. Lev väl mina vänner. Kanske får jag chansen att smyga mig in fler gånger när mmm vänder ryggen till.

VOFF!

  • Kommentarer(3)//barbro.hitta.de/#post12