Tankens kraft 2

Tankens kraft 2

Att lära på nytt

AllmäntSkapad av Barbro 2011-11-30 11:54:41
Nu har två månader av pensionen förflutit och jag har ännu inte fattat vad som hänt. Första månaden var fylld av aktiviteter - jag gjorde mycket av det jag drömde om att få göra när jag var "fast" i arbetsrutiner och måsten. Jag umgicks med väninnor, vi gjorde små bilturer och fikade här och där. Jag läste en del och jag städade och lagade mat.


Andra månaden har varit lugnare. Jag har skaffat mig olater - mycket sena kvällar vid dator och Wordfuedspel via mobilen och lååånga sovmorgnar på det. Fortfarande träffar jag mina väninnor, tar en promenad då och då och fikaturerna har blivit rutin.

Min inre känsla är: meeeeen - händer det inget? Vad blir det nu då? Det känns nog mer som ett vakum än något annat. Samtidigt så känner jag mig osedvanligt bortskämd, som får lov att ligga länge på morgonen, som får lov att gå ut och promenera när jag känner för det, som slipper gå ut om jag inte känner för det. Och det är nog mycket där jag landar: Kan man få lov att ha det så här bra?

För grundkänslan är nog den: det är för bra för att vara sant.

Samtidigt så infinner sig givetvis en saknad, en saknad efter arbetskamraterna, efter den gemensamma strävan mot ett mål, en uppgift att dela. Frågan "vad gör jag för nytta egentligen?" infinner sig då och då. Tanken "men, det finns så mycket volontärarbete att göra" poppar då upp, men slås genast ner av "nej! Jag vill inte ha tider att passa igen - jag vill vara fri att göra det som faller mig in" - och så skäms jag lite för min ovilja.

Jag var inne på jobbet i förra veckan. Det var jätteroligt att möta alla glada och go'a människor. Jag fick många kramar och kände mig välkomnad. Och kände på riktigt att jag tagit steget ut därifrån. Det var jätteskönt.

Att jag dessutom har många, många av mina arbetskamrater som FB-vänner underlättar så klart. Jag har liksom ändå kontakten kvar och byter ett ord då och då med dem. DET uppskattar jag till fullo!

Sedan har vi ytterligare en dimension i det hela: Sambon har också slutat jobba nu. Han har några ströjobb (är egen företagare t o m siste december då han avslutar företaget) som han sticker iväg på då och då, men med tanke på årstiden så lockar skärgården inte alltför mycket just nu för honom. Trots att han tidigare inte lidit av vare sig mörker, kyla eller vind så är han idag en riktig stugsittare i det fallet.

För honom, som för så många män i hans generation - han är ganska så mycket äldre än jag - så blir saknaden efter ett yrkesliv mer kännbar än för mig. Han gör visserligen vissa hemsysslor (dammtorkar, diskar....- ja, det är nog det - *s*) men har inte alls samma känsla för hemmets omvårdnad som jag. Det ger honom alltså inget positivt att städa och pyssla. Inte heller gillar han att reparera, tapetsera, måla eller fixa i hemmet - det är bara jobbigt i hans ögon. Så han är lite vilsen i sin nya roll. Däremot har han hand om växtlivet på vår balkong och det är ju ganska lättskött för tillfället smiley

Så - summan av det hela: Vi är fortfarande i inskolningsskedet. Enligt min kära broder, som är fem år före mig i pensionstillvaron, så kan den tiden bli lång. Han känner sig tidvis fortfarande som i limbo ;)

Nu kommer december och med den allt som hör julen till. Det är första gången i mitt liv (sedan jag började jobba som 18-åring) som jag är ledig och frisk (var sjukskriven för några år sedan efter en operation) en hel december och har tid att pyssla och dona utan stress. Det ska bli en upplevelse i sig.

Mitt intresse för bloggen och hemsidessnickeriet har avtagit betydligt. Främst skyller jag på FB, vilken tagit över internetkontakten med övriga nätfantaster, den som sköttes via blogg, gästbok och hemsida tidigare. Jag har ju några kära läsare av bloggen - dels Mia och Paula, som gärna kommenterar vilket är mycket trevligt smiley, men också vänner som inte har FB, men som ändå vill hålla sig uppdaterade med mig och mitt. Mitt eget behov av att "skriva av mig" tankar och känslor har alltså minskat och jag ber dem av er, som brukar titta in för att hålla er uppdaterade, om ursäkt för min skrivkramp. Jag får, som sagt, numera utlopp för det mesta via FB.

Nu är klockan 12.00 - kanske dags att duscha och klä sig? smiley

  • Kommentarer(2)//bz.hitta.de/#post361